Kartan eller verkligheten?

Fick för mig att jag skulle göra en hälsoundersökning. Ja inte en mental utan mer en där man får svar på hur kroppen mår – egentligen. Nu är ju det största problemet att hitta en läkarmottagning som förstår vad en motionerande gubbe är och vilka krav på funktionalitet man har på kroppen som Marathon och Ultralöpare.

Fick chansen att boka in mig via jobbet och i måndags var det dags. Fick ett formulär med allmänna frågor, frågor om alkohol och naturligtvis frågor om droger. Tja nu var det ju inte doping frågor utan mer av karaktären tar du några piller för att bli hög. Svarade efter bästa förmåga men kan nog inte se det som primärt om man väljer att undersöka sig på egen begäran.

Ofta hamnar man i en situation där den medicinska expertisen (utifrån verksamhetsområdet) har en bestämd åsikt om hur man skall leva och vad som är normalt. Att se på en människa utifrån ett företagsmedicinskt perspektiv jämfört med ett idrottsmedicinskt perspektiv borde i alla fall för en lekman var två olika och ganska vitt skilda perspektiv. Att peta in en atlet i ett fack för personer med god hälsa och normal kondition blir för mig helt absurt.

Nåväl som vanligt blev det diskussion om vad som är lagom träning och vad man bör utsätta sin kropp för. Förra gången jag var på undersökning fick jag rekommendationen att börja med stavgång. Det var bra för syresättningen och inte så farligt för hjärtat. – Kan nog tänka mig stavar men då vid backträning…

Nu kom jag inte längre än till förundersökningen där det var provtagning, konditionstest och allmänt prat. Ganska trevligt faktiskt tills vi kom in på pulsen. Jag fick frågan om jag hade koll på min puls och vad jag i så fall hade i maxpuls. När jag sa att min maxpuls var 197 bpm så fick jag faktiskt veta att det var fel och att det fanns en formel för att beräkna maxpulsen – basta.

Enligt denna formel så skulle min maxpuls ligga på 172 bpm. Då sa jag att det var helt fel för den pulsen brukar jag ligga på tävling i flera timmar. Nu började det hetta till och jag blev upplyst om att det var helt förkastligt att ur ett medicinskt perspektiv ligga så högt under så lång tid. Hjärtat kunde börja pumpa tomt pga att blodtillförseln inte var tillräckligt hög under sådan belastning. Ok, jag köper resonemanget men nu är 172 inte min maxpuls.

Kände nog inte att jag kom så mycket längre i pulsdiskussionen. Får se vad läkare säger vid återbesöket men jag kan tro att man lever i en arbetsmedicinsk bubbla där bästa rådet blir att te det lugnt, ta en stavgångspromenad på kvällen och framför allt – skriv gärna ut på en skrivare långt bort.

 

Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Why ask?