Sandsjöbacka Ultra Trail Marathon 2014

SB2014

Nu är det måndag kväll och jag skall försöka samla ihop mina intryck från söndagens ultralöpning i 6-8 minusgrader, blåst och en och annan snöflinga. Jag känner mig oförskämt frisk och lider bara av lite stelhet och en blåsa på höger stortå. Mitt högra öga har drabbats av någon irritation så elaka tungor påstår att det är ett straff för att jag varit ute och springit hela söndagen men det tror jag inte på. Nåväl låt oss ta det från början.

Förberedelser

Loppet gick som sagt på en söndag så förberedelserna började så smått redan på fredagen med lite extra vätska och pasta. På kvällen åkte jag in till Naturkompaniet och hämtade mitt startkit och träffade lite trevliga löpare att snacka med. Tror att det fanns en blandad äventyrslystnad men även respekt inför den kommande utmaningen. Det började även dra ihop sig kring eventuella medresenärer i bilen och innan jag gått och lagt mig så var vi fyra löpare som skulle åka Kia Piccanto till Gottskär mitt i natten. Lördagen ägnades åt att plocka ihop alla kläder och utrustning som skulle med på resan. Packade en väska med kläder att ha efter målgång, fixade till en dropbag med ombytesjacka, superunderställströja, vantar, skor, strumpor och energi. Dropbagen skulle finnas vid första depån i Vallda efter 29km. Kom i säng vid 11-tiden, satte väckarklockan på 03:00 och min Polarklockas larm på 02:55. Zzzzzzzzz

Larmet går

Hade lite svårt att somna men till slut låg jag i sängen och sov min bästa sömn på länge. Då plötsligt ringer telefonen, jag lyckas hitta den och svarade: öh, det är Peter. Då hör jag en pigg röst som säger: Hej det är Enar, var är du? Jag ser då klockan och shit – klockan är 3:57!!! Jäklar, jag har försovit mig. Jag borde ha varit vid ICA Munkebäck för 7 minuter sedan och här är jag i sängen… Öh, jag har försovit mig säger jag och får frågan om jag kommer om tio minuter men får till ett nja kanske en kvart.

Rekordlångt lopp och rekordkort förberedelse

Rusar upp ur sängen, ut i köket – på med gröten, ner i gillestugan snabb tejpning av fötterna, insmörjning mot skav, på med tajts och superunderställ, pulsband. Hämta kasse att slänga ner övriga kläder i så jag får med mig allt. Åter till köket ryckte några brödskivor från skafferiet, ner med gröten i en burk på med sylt. Blandade till 2 liter sportdryck, fyllde blåsan och fick till en flaska att ha under bilfärden. Ut med prylarna till bilen och så iväg…

Full fart…

Nu var jag på väg. Vet inte vad jag hade i puls men bilen fick nog en chock för nu gick det undan från start. Tror att jag var på första upphämtningsstället vid 04:20. Hejade snabbt på Enar som kastade sig in i bilen och sa: Hej, vi får väl hälsa ordentligt senare…  Sedan fortsatte vi i full fart mot Centralen där Per och Elin väntade. På väg till ICA funderade jag på att hitta Pers nummer och meddela att jag var sen men hade svårt att mecka med telefonen samtidigt som jag körde. Som tur var ringde även Per så vi kom överens om en ny upphämtningsplats. Fick runda området med dubbdäcksförbud och sedan var vi framme vid Hotell Eggers. Per och Elin hoppade in i bilen och så bar det iväg mot Gottskär.

Matad som ett barn

Som sagt morgonbestyren hade klarats av på rekordtid men jag hade inte hunnit äta något. Fick be Elin som satt fram att fylla min sked med gröt så jag bara behövde lasta in i munnen medans jag pressade Kian för fullt. Gröten gick ner samt två brödskivor dessutom fick jag i mig 3-4 deciliter sportdryck innan vi var framme.

Gott om tid

Vi var framme vid Gottskärs Hotell en halvtimme innan start så jag fick lite tid för att göra en sista kontroll av min utrustning, koppla ihop pannlampan med batteriet och packa ner nycklar och pengar på säkert ställe i ryggsäcken. Blev klar i lagom god tid innan start och fick även pratat med lite med några andra löpare och teamat upp med Jonn som jag skulle springa med.

Start 05:30

Nu stod vi utanför Gottskärs Hotell, lamporna tända och Robert räknade ner. 5-4-3-2-1-spring och alla gav sig iväg på detta 68 kilometers löparäventyr. Banan var markerad med reflexer så det var ganska lättnavigerat. Tempot låg runt 6-minuter på vägarna och lite långsammare i skogen. Lugnet började infinna sig även om jag tyckte att min andning kändes tung. tror inte kroppen hunnit vakna riktigt denna morgon.

Ganska snart efter starten fick jag och Jonn sällskap av Niklas från Gävle och det kom att bli vi tre som navigerade, pratade och peppade varandra i stort sett fram till mål. Vid första kontrollen hittade vi Gustav som tappat bort sin Sportidentpinne redan vid starten så han fick fotografera kontrollerna för att dokumentera att han varit på rätt plats.

Vi lufsade vidare och framåt 8-tiden blev det så ljust att vi tyckte det var dags att släcka lamporna – dessutom släckte Niklas lampa sig själv. Plötsligt försvann vägmarkeringarna som fotfarande var av reflex. Jag tände min lampa och riktade den ganska högt och då kom banan tillbaka – hurra. Efter detta lilla spratt hittade vi några andra löpare som tappat bort sig i dagsljuset, dom hängde på ett tag. När vi kom ut i bebyggelse igen mötte vi en gubbe som var ute och rastade sin hund, jag tittade mot honom och råkade lysa rätt in i ögonen på honom. Han blev lite arg och ropade: släck den där lampan… tur att det var en liten hund han hade, annars hade han kanske skickat den på mig.

Nästa kontroll vid 26,8km passerades och nu var det bara ett par kilometer kvar till första depån. Väl framme i Vallda, 29,0km, blev det kaffe, cola, vingummin, chips och lite kladdkaka. Bytte till torr tröja, jacka och vantar, lämnade pannlampan i dropbagen och kände mig som en ny människa. Lite stelt var det i och för sig innan vi kom igång igen. Nu hade vi snart gjort hälften och närmade oss den gamla banan in i Sandsjöbacka. Denna del hade jag och Jonn sprungit så sent som för tre veckor sedan och kände att det fanns hopp om att vi skulle ta oss i mål.

Vi plockade tredje kontrollen vid 34,9km och gav oss ut på Sandsjöbackaleden. Vi fortsatte ta det lugnt i backarna och joggade på när det var plant och lättsprunget. Kanske kan man diskutera vad som är lättsprunget när marken är frusen och alla fotspår finns infrusna så att det är alldeles knaggligt på marken. Jag har en känsla av att det är otroligt ansträngande för fötterna att parera för knaggligheten och håller man då på i flera timmar gäller det att man är stabil och inte vrickar till sina fötter. Nu vi 40km börjar jag få ont av att jag har slarvat med core-träningen under alla mina levnadsår. När jag blir trött i bålen sjunker kroppen ihop och jag får problem med löpsteget och dessutom börjar det verka i magmusklerna. Detta brukar normalt inte vara ett stort problem men nu hade jag varit ute i 5-timmar i blandad terräng.

Känner att jag drar ner farten för Jonn och Niklas men får stöd över Sandsjöbacka drumlinen som är ett berg mitt ute på heden intill E6:an. Så kommer vi fram till depå två och får i oss lite mer näring och ytterligare en kopp gott kaffe.

När vi sprungit ytterligare några kilometer tvingas jag släppa Jonn och Niklas. Jag har för ont för att hålla tempot och att ligga precis på gränsen i ytterligare 25km är inget som tilltalar mig just då. Det viktigaste är att komma i mål. Jag lufsar på och kämpar mot en mage där varje steg sticker lite lätt i mina inre magmuskler.  Jag passerar så Lindomevägen och börjar känna mig som hemma. Springer-går-springer…

Kommer så småningom in på Sisjöns skjutfält och träffar på några jägare som har gjort upp en eld. Hejar på dom och får frågan: Vill du ha en kopp kaffe? Tvekar lite, funderar på tiden, får frågan igen och bestämmer mig för att tacka ja och pratar lite med jägarna medans jag dricker en underbar varm kopp. Nu undrar dom om jag inte skall stanna och grilla korv med dom men då börjar frestelserna bli för stora så jag får skynda mig iväg mot nästa kontroll som ligger någon dryg kilometer bort.

Fjärde kontrollen passeras vid 53,6km och då är det tre kilometer kvar till depån vid Sisjön. Dessa tre kilometrarna var nog de längsta under loppet och jag kände att jag behövde få i mig lite extra energi. Visserligen hade jag sportdryck i min ryggsäck och både flytande och fast energi men det började tryta på det medhavda och framför allt kände jag att jag behövde kaffe…

Kom till depån och fick lite cola, kaffet var egentligen slut men jag fick lite ”privat”-kaffe. Ett tack till depåns sponsor Prospero för denna fina gest. Fyllde bröstfickorna med två halva bananer och tog en näve vingummin och fortsatte mot målet. Händerna var lite kalla som vanligt efter att man stannat vid en depå och med förra årets skräckupplevelse efter just denna depå när vantarna frös till is och händerna också höll på att frysa till is. Försökte jag få igång blodcirkulationen i händerna med lite extra fingergympa och lyckades få upp värmen igen.

Passerade punkten för 10km kvar och fortsatte försiktigt ner till Mölndal, tog mig förbi McDonalds och kämpade vidare mot de två avslutande bergen som skall passeras innan målgång. Att springa gör nu ännu lite ondare men att gå jogga uppför går fortfarande hyffsat. Tar mig fram till näst sista kontrollen och stämplar in vid 62,5kilometer. Nu finns det inget som kan stoppa mig från att ta mig i mål innan stängning vid 16:30. Befinner mig i egna tankar när jag kämpar på uppför Mölndalsravinen och möter några MTB-cyklister och någon enstaka löpare som peppar lite innan dom passerar. Nu hör jag röster bakom mig men fortsätter att kämpa. Då hör jag rösterna igen: Peter, varför svarar du inte när vi ropar? Nu känner jag igen rösten men fattar inte – det är Jonn och Niklas som kommer bakom mig! Hallå hallå säger jag, trodde ni var i mål alla redan. Nej, vi sprang lite fel och har funderat på om du skulle komma i mål före oss. Men nu är vi ju samlade igen.

Vi fortsatte upp till sista kontrollen som också avslutar ravinen. Stämplade in för passering av 64,2km och återigen släppte jag iväg grabbarna så att vi alla skulle känna oss nöjda när vi kom i mål.  Nu var det bara fyra kilometer kvar bestående av en lång nerförsbacke, lite slät asfalt och en lång uppförsbacke till Krokslätt.

Insåg nu att om jag kämpade på så skulle jag komma in på en tid under 9,5 timmar så jag fick samla ihop mina sista krafter och göra en sista ansträngning. Närmar mig Krokslätts Idrottsplats där man skall göra ett mördarvarv innan man passerar mållinjen. Finns det något mer nedbrytande än att vara vid målet och ändå har ett par hundra meter kvar? Kommer närmare och hör speakern ropa att ännu är det en stund kvar till 9,5-timmar och hör då att Jonn och Niklas kommer i mål. Själv har jag hundratalet meter kvar till ingången på idrottsplatsen och sedan ett varv runt fotbollsplanerna. Tittar på klockan och känner att jag kommer att komma in under 9,5-timmar. Vilken känsla, jag är Ultra, jag har gjort en riktig Ultratrail och är på väg till Borås. Tiden stannar på 9:27:37 och jag skall ta mig till omklädningen, duscha och sedan få i mig lite varm och underbar gulaschsoppa, cola och kaffe.

Tankar 

Passar på att fylla på med lite tankar efter loppet. Jag tycker att jag lyckades bra med klädval och näring under loppet. Hade lite problem en stund med is i vätskeslangen men fick igång flödet och sedan var det bara att dricka lite regelbundet så höll sig isen borta. Tycker att jag tränat bra inför loppet och är lite stel men har inte fått några skador. Inser vikten av bålträning vid långlopp och måste föra in denna aktivitet i träningsdagboken för att få kontinuitet. Kunde jag ha tagit ut mig lite mer? Tveksamt – hade samma känsla i kroppen i år som förra året efter 43km. Klarade mig från kramp eller andra problem under loppet så jag är faktiskt nöjd med min insats och har några förbättringsmål inför BUM50 och nästa års lopp.

 

Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Why ask?