Vilse i Dalslandsskogarna…

Ibland kan man undra vad det är som styr ens handlande. Idag var det precis en sådan dag när allt går fel, tja kanske inte går fel utan det blir inte riktigt som man tänkt. Dessutom har man inte förberett sig så som ”regelboken” säger utan man tar massa onödiga risker och lyckas ändå ta sig ur situationen med endast skam och förhoppningsvis någon extra visdom inför framtiden.

Nåväl igår hittade jag lite roliga nya grusvägar att springa på och en liten stig att ta sig fram på i ett par kilometer. Kollade på Google Maps och såg att man skulle nog kunna springa grusväg för att sedan ta sig genom skogen till Djupviken och sedan ta sig tillbaka till Bengtsfors via mera grusväg. På satelitbilden såg det ut som det gick en stig genom skogen.

Sprang så iväg mot änden av grusvägen där man skulle ta sig vidare genom skogen. Hade inte med mig någon extrautrustning då jag bara skulle springa cirka 15km grusväg. Väl framme får jag en liten hjärnblödning och ger mig ut i skogen. Följer några markeringar och fortsätter sedan vidare ut i vildmarken. Springer, går, hoppar och springer lite till. Nu inser jag att jag INTE kommer att komma till Djupviken utan bestämmer mig för att vända. Plötsligt ser jag en skylt på ett träd, det står med stora bokstäver

VILSE – DU ÄR VILSE I SKOGEN.

Då inser jag att jag inte har med mig det som jag borde ha packat i min nya fina ryggsäck för Ultra-löpning. Nämligen:

  • Energi
  • Vätska
  • Ombyte, strumpor + tröja
  • Telefon
  • Första förband
  • Stödförband

Det enda jag har är mig själv och en massa tankar om att det regnar, är visserligen inte så kallt men man kan nog bli nerkyld ändå. Funderar på vad jag skall säga när man kommer med helikoptern och värmekameran. Vad kommer man att säga på nyheterna och skriva i tidningen.

51-årig löpare från Göteborg saknas i Bengtsforsskogarna – polisen söker med värmekamera men har inga spår efter mannen. Ett par som var ute med sina hundar var de sista som såg mannen – ja det kom en gubbe springandes i buff, grön jacka och röda skor. Har fortsatte rätt ut i skogen och sedan såg vi honom inte mer…

Jag irrar runt i skogen och försöker slutligen följa droppens väg och hamnar slutligen på en skogsbilväg. Väljer naturligtvis att spinga åt höger när det senare visar sig att det bästa och enda valet var vänster. Springer igenom en 20 meter lång sjö som täcker vägen och blir blöt upp till anklarna. Passerar denna sjö två gånger så nu vet jag hur kallt vattnet är i December och att det friskar upp att bli lite kall om fötterna.

Fortsätter och passerar ett torp med ett par hästar, några getter och höns. Känner mig lite ängslig och funderar en stund på om det är någon fredlös som bor i stugan och besökare brukar kanske försvinna i skogarna. Ångar på lite extra för att komma vidare, springer, springer och springer. Skönt att man klarar att springa 4-5 mil så jag oroar mig inte så mycket för orken. Vätska och näringsbrist skulle dock kunna hota min återvändo hem till Bengtsfors.

Nu hör jag trafik och börjar återfå hoppet om att komma hem innan det blir mörkt. Närmar mig Billingsfors södra infart och inser att nu är det bara dryga 6-7 kilometer kvar längs Lelångsbanan innan jag är hemma.

Hemma kan jag summera 19 kilometer löpning i växlade terräng och drygt 40 minuters irrande i skogen. Lunchen står på bordet och smakar otroligt gott…

vilse2013  Skulle sprungit längs röda linjen men hamnade helt fel… Får göra ett nytt försök med rätt utrustning och karta.

Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Why ask?