I Henriks hjulspår…

Min gamle klätterkompis Henrik lyckdes lura med mig på Dalslands KanotMaraton förra året och i år är det dags för Dalslands CrossCountry på cykel. Tror inte det var särskilt svårt att få mig att hänga på för jag verkar ha en förkärlek till aktiviteter som gör att man blir trött.

Träffade Henrik för några veckor sedan och då berättade han att han cyklat en rolig bana med blandat grus, stig, asfalt men framför allt så gick den utmed Säveån och även Lärjeån. Blev naturligtvis lite tänd på idén att göra samma tur men det skulle bli svårt att hitta en helg då båda kunde. När han sedan körde rundan en gång till och la upp GPS-plotten på Garmins hemsida var det kört.  Jag ville göra turen med en gång men funderade samtidigt på att göra den som ett långpass inför stundande Stockholm Marathon. Delar av banan hade jag redan sprungit under hösten så jag visste lite om vad som väntade.

Nåväl jag planerade att göra turen tidigt nästkommande söndag så att jag skulle vara hemma och kunna göra iordning lunchen till familjen. Det fick bli start klockan 06:00. Nu hade jag glömt att det var natten till just denna söndagen som vi skulle ställa om klockan – starten skulle alltså bli redan klockan 05:00 enligt kroppens klocka. Kvällen gick åt för att packa  min lilla ryggsäck och plocka fram kläder och skor. Klockan tolv var det dags att gå och lägga sig men när jag satte om klockan var den redan 01:00 och 4,5 timmar kvar tills det var dags att gå upp.

Klockan 05:30 ringde klockan och jag gick upp, åt lite frukost och fick på mig mina kläder gjorde mig klar att springa ut. Jag kom iväg 20 minuter efter plan. Söndagens resa kan delas in i åtta etapper med olika tankar, miljöer och upplevelser.

Etapp 1: Utby – Lexby

Första delsträckan började med att jag passerade Utby’s Pizzeria där pizzadoften hade avtagit och det endast gavs en svag förnimmelse av kebabrulle, oregano och smält ost. Kom ner till grusvägen som följer Säveån någon kilometer upp till Partille där cykelbanan följer järnvägen en bit för att sedan gå vidare längs Lexbyvägen ytterligare några kilometer. Lite bortanför Lexbyskolan finns en hästgård men jag har aldrig sett någon häst där när jag har passerat. Kanske är det bara innehästar. Etappen slutade vid 6,5km med att jag svängde vänster upp längs Lexbydalsvägen. Det var fortfarande gryning.

Etapp 2: Lexy – Bohusleden

Vägen upp till Bohusleden har jag följt några gånger på cykel och en gång sprang jag sträckan fast då i motsatt riktning. Visste redan innan att det skulle bli segt med en svag uppförslutning under dryga 4km. Jag hade nu bara sprungit runt 8km och var fortfarande fräsh i benen. Här kunde det lätt bli att man tar i lite för mycket vilket kan straffa sig på slutet. Började längta lite efter första “powerbaren” men den skulle jag inte få förrän jag passerat 10km.

Upplägget var att jag hade vatten och näring i ryggsäcken, var 5:e km skulle jag dricka och var 10:e km blev det en “powerbar”. Redan vid starten hade jag bestämt mig för att jag inte skulle ha mer bråttom än att jag kunde ta lite foton till min reseberättelse.

Nu var det äntligen dags för första vilopausen – det blev dock lite för mycket vila så jag stannade i 10 minuter, fotade, åt, drack och passade på att vattna lite.

Etapp 3: Första specialsträckan

Vid 13 kilometer kom jag fram till första specialsträckan, hoppades nu att jag skulle kunna hitta spår efter Henrik och hans mountainbike. Tidigare hade jag inte sett några bevis för att han verkligen cyklat sträckan men nu när det blev lite blött och löst borde det väl ändå finnas några spår. Jo men visst, här fanns det spår efter en cykel, frågan var bara vem som hade varit med honom. Kanske körde han fram och tillbaka i leran…

Innan jag lämnade skogen kom jag till en fin plats där det fanns fullt med spindelnät som var daggfyllda och som lyste lite läbbigt i solen. Nu kände jag äntligen lite värme och hoppades att solen skulle hålla sig framme resten av dagen.

Etapp 4: Mellby Industriområde – Lärjedalen

När jag lämnat skogen kom jag ut på vägen som går mellan Partille och Angered. Åter igen var det uppför och jag började fundera på vad Henrik hade tänkt när han kom cyklande här, var det gott att komma ut på asfalten och trampa eller var det bara något onödgt ont med asfalt ner till Lärjedalen. Jag började fundera på hur “The Fruitarian” (ultralöpare som lever på frukt) hade definierat ultralöpningens tre steg, kroppen mår bra och man springer, kroppen  vill sluta men nu förhandlar hjärnan med kroppen om fortsatt löpning, steg tre då har även hjärnan gett upp och då springer kroppen av sig själv… Efter 15km började jag bli lite trött och fick tankar som att det var lika bra att korta av och springa hem men lyckades ändå ta mig till Lärjedalen. Sista biten var en lång nedförsbacka som jag på fredagen hade cyklat på väg hem från jobbet. Fick för mig att förlänga hemvägen och hamnade utmed Lärjeån.

Etapp 5: Lärjeleden

Nu var jag framme vid Lärjeleden och hade gjort 17km, nu återstod 13km (ett vanligt långpass) och det skulle vara nerför i 5km trodde jag. Men där hade jag fel, första delen av Lärjeleden gick upp och ner för sandbankarna som ån en gång i tiden hade skapat. Först efter halva sträckan blev det lite mindre kuperat och mer jämnt nerför.

Nu såg jag två rådjur som inte fattat att det var dags att ställa om till sommartid utan var kvar vid vattenbrynet trots att klockan närmade sig halv nio.

Här såg jag fler spår efter Henrik och visste att jag var på rätt väg. Var lite orolig för banan inne på Kviberg. Hade inte memorerat den sista biten så det kunde gå hur som helst.

Etapp 6: Burmabacken

Lämnade Lärjedalen efter 22km och svände upp mot Burmabacken. Nu undrar jag hur Henrik lyckades komma förbi avspärrningarna och ta sig upp för backen. Den enda trafiken som var tillåten var den som gick nedför backen. Kämpade på och återigen fick jag dåliga tankar som tycke att ag varit duktig och gott och väl kunde springa hem direkt när jag kommit in på Kvibergsområdet. Lyckades ta mig springandes upp för backen och in i Kortedala.

Etapp 7: Kortedala – Kviberg

Här hade jag hoppats att folket skulle gått man ur huse för att hylla den galne löparen men inte – jag såg inte en människa på Kortedala torg. Fortsatte lugnt ner till Kviberg.

Etapp 8: Ärevarv och sedan slutpurt

Äntligen var jag inne på Kviberg och GPS:en visade att jag sprungit 25km och nu hade jag bara fem tänkta kilometer kvar innan jag skulle vara hemma igen. Sprang in på nya elljusspåret och fortsatte på blå-spåret för att ta mig runt fotbollsplanerna. Sprang om en annan löpare medans jag rotade i ryggan efter mer “powerbar” och vatten. Nu började det kännas att jag varit ute i 3,5 timmar och Burmabacken hade satt sina spår i låren. Nu närmade jag mig läget att kroppen bara springer av sig själv vilket jag upplevt en gång tidigare när jag sprang Sandsjöbacka Trailmarathon. Då gick den sista milen av sig självt.

Inne på kviberg hittade jag inga spår efter Henrik men förmodligen hade dom blåst bort. Spurtade i mål efter att ha varit ute i 3:45:45. Det blev en otroligt fin tur med fina naturupplevelser. Solen sken och det gjorde jag också när jag duschat och stod och lagade en välförtjänt lunch.

Kommer nog att försöka springa sträckan en gång till innan Stockholm Marathon.

 

 

Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *