Lördagen den 8 november var det åter dags att besöka grannstaden Borås för det årliga eventet Borås 6-timmars. I år var det tredje gången jag skulle dit för att springa runt Ramnasjön någonstans mellan 40 och 50 varv. Ett varv är 1295 meter och banan är ganska flack men det finns ett par småbackar som bara blir högre och högre för varje varv som går.
Tyvärr fanns det en viss lojhet i kroppen redan från det att jag steg upp på morgonen och som skulle sitta kvar under dagen. Det var ju tredje gången, jag har gjort det förr, det var fjärde gången på sex veckor jag skulle passera marathondistansen så det skulle väl bli som en dag på jobbet.
Det var utlovat uppehåll hur det kan vara det i Borås men det kom allt lite regn på vägen dit och någon skur i anslutning till starten. Sedan under dagen blev det bättre, dvs inget regn men väldigt fuktigt i luften.
Hämtade mitt startpaket och begav mig till bilen som var parkerad 100 meter från starten och började göra mig iordning. Nummerlapp och en liten dropbag med ombyte och nödenergi. Jag hoppades att jag inte skulle behöva utnyttja det som fanns nedpackat utan att jag skulle klara mig med de kläder jag hade på mig från start. Vilket jag också gjorde.
Så gick starten och tiden började ticka ner, 6 timmar kvar och en förhoppning om att jag i år skulle passera den magiska gränsen 60000 meter. Strategin var att ligga strax under 6 minuter eler kanske snarare runt 5:55 på kilometern. Det skulle ge lite marginal till slutet och jag skulle sakta men säkert närma mig 60km genom att göra en mil per timme.
Första timmen gick bra och jag passerade 9820m på 56:58. Detta innebar att det fanns någon minut tillgodo.
Andra timmen fortsatte som första och jag passerade 20180m på 1:57:57. Det kändes fortfarande lugnt och såg väl ut som att det skulle bli min dag. Trots att jag hade fått ont i vänster knä och fick stålsätta mig tills det släppte efter dryga halvmilen.
Tredje timmen inleddes med passage av halvmaran och vidare förbi 25km och slutligen passerade jag 30540m på tiden 3:00:12. Med det tänkta tempot så innebar detta tre minuter till godo vid halva loppet.
Fjärde timmen började det hända saker, varven verkar bli längre och nu behöver jag runt 30s längre tid på de 1295m som skall springas mellan påfyllning av vätska och annan näring. Passerar 39605m på 4:00:37 och nu har jag nästan tappat 6 minuter sedan förra milpassagen. Det betyder kort och gott 1000 förlorade meter.
Marathondistansen 42195 passerades som sagt för fjärde gången sedan Berlin Marathon 6 veckor tidigare. Denna gång behövde jag 4:20:01 vilket var ungefär en minut långsammare än året innan.
Nu börjar hjärnspökena komma fram och det finns nog bara dåliga tankar i mitt huvud, jag är övertränad, jag har ont, bäst att bryta, ett marathon är långt nog, jag är gammal, jag borde fatta – 4 lopp på sex veckor, varför, varför, varför, varför, varför…
Nu tar ett varv drygt 2,5 minuter längre tid än i början. Jag börjar gå, gå, gå…
Femte timmen tar slut vid 47375m då har jag förbrukat 5:01:45 vilket är 3 minuter långsammare än 2014 och jag ligger 2625m efter plan. Nu är det bara en timme kvar eller rättare sagt drygt 58 minuter. Just det, det är nu det börjar. Första fem timmarna är en ren transportsträcka och sedan börjar loppet. Det är inte som marathon som börjar vid 30km utan det är efter fem timmar springande runt, runt, runt som det börjar. Nu skall man göra de kilometrar som man kommer att bli ihågkommen för.
Får nu lite extra energi och får ner varvtiden till nio minuter, två varv i detta tempo men sedan är det kört. Känner mig slut, var jag inte övertränad, borde jag inte gå eller kanske sitta eller… De dåliga tankarna är tillbaka. Jag har passerat 49965m på 5:19:53 vilket är exakt samma sekund som jag passerade denna distans på året innan. Det visste jag inte då men nu vet jag och man kan undra hur det är möjligt.
Fortsätter att kämpa och får lite extra energi och lägger in en högre växel när det närmar sig slutet och det sista varvet. Det finns en tanke att vara nära varvningen när slutsignalen går. Då kan man få sin distans uppmätt och en hamburgare tidigt – innan man börjar frysa.
Slutsignalen gick och slutdistansen detta år blev 54759m vilket var 410m kortare än 2013. Lite surt men man får väl vara nöjd ändå. Bara att ladda om och komma tillbaka 2015.
