I lördags var det dags för årets största utmaning – BUM50 ett Ultra Trail mellan Skatås och Borås. Man springer Vildmarksleden till Hindås för att därefter ta sig till Borås via Knalleleden en sträcka som totalt mäter 87km.
Strax innan start dök Henrik upp, peppade och tog ett kort på en taggad ultralöpare. För min del slutade loppet vid 57km men jag laddar redan för revansch 2015.
Etapp 1: Skatås – Härkeshult (17km)
Här gick det naturligtvis ganska lätt och tempot blev nog lite för högt för min kapacitet. Kollade pulsen och såg att jag låg lite över mjölksyra-tröskeln enligt min senaste test och insåg att det nog var bäst att försöka lugna ner tempot lite. Leden var torr och fin med några undantag där jag lyckades blöta ner mina fötter. Detta var inget stort bekymmer då det var varmt och fötterna blev snabbt varma igen. Stämplade in på 1:57 och låg då ett par minuter före min planerade tid med ett tempo på 7min/km. Rastade i 4 minuter innan det var dags för nästa etapp.
Etapp 2: Härkeshult – Härskogen (12km)
Fortsatte i ett något lugnare tempo på natursköna stigar mot nästa mål som var Härskogen. Mötte några löpare som sprang i motsatt riktning och en och annan som var ute på skogspromenad. Tyvärr så fungerade min GPS rätt dåligt i skogen så det var svårt att veta hur långt det var kvar till kontrollen. Det började kännas lite stelt i låren nu men inget oroväckande. Sprang dessa 12 km på 1:21 vilket var lite snabbare än mitt tänkta tempo. Totalt hade jag nu varit ute i 3:22 och gjort 29 km. Bara 58 km kvar. Här blev det lite längre rast och efter knappa 6 minuter var det dags att ge sig ut i spåret igen.
Första etapperna
Etapp 3: Härskogen – Hindås (13km)
Tredje etappen började med en nedförsacke för att därefter övergå i en lite brantare uppförsbacke – det var här som mitt första krampanfall kom. Kommer inte riktigt ihåg alla övningar jag gjorde men ofta så resulterade en stretch av en krampande muskel i att en annan muskel började krampa istället. Jaja det var bara att bita ihop och kämpa på. Fick till en hyfsad lunk men så fort jag ökade eller gjorde någon övning där någon benmuskel fick jobba lite extra började det krampa igen. Någonstans på senare delen av denna etapp lyckades jag trycka av klockan men fick igång den igen, nu hade jag två lopp och fick använda huvudet för att ha koll på totaltiden. Närmade mig så Hindås och kom ut på en befriande löpning på asfalt och fin grusväg. Passerade stationen och joggade igenom byn för att så småningom komma till kontrollen där starten på korta banan precis gått. Klockan visade 5:09 när jag kom till Marathon-kontrollen. Snitt-tempot hade nu gått ner till knappa 7:30 minuter/kilometer. Vid den här kontrollen fanns även den personliga drop-bagen med extra kläder och skor för min del.
Jag försökte byta skor, strumpor och tröja. Tröjbytet var lätt som en plätt, att byta strumpor och skor visade sig vara näst intill omöjligt. Så fort jag försökte böja benen så började det krampa och när en muskel var färdigkrampad så var det dags för nästa. Till slut fick jag byta under ett krampanfall för att få på strumpor och skor. När bytet var avklarat så jublade mina fötter av glädje… Stoppet här blev lite väl långt och klockan visade att jag vilat i 27minuter. Hade nu varit ute i 5:36 och hade 5-timmar kvar till repet vid 72 kilometer.
Lite före och efter Hindås
Etapp 4: Hindås – Abborrsjön (15km)
Nu var vi ute på Knalleleden som mest gick på grusvägar och mindre skogsbilvägar. Här var löpningen inte lika teknisk som tidigare men det var mycket kuperat med några långa backar som kändes i de nu riktigt stumma benen. Förutom stumhet så protesterade benen så fort jag övergick från promenad till raskpromenad. Hela tiden var det en balansgång mellan hastighet och krampkänningar. Nu hade även fötterna börjat krampa ihop sig om underlaget blev lite ojämnt.
Jag kämpade på och började fundera lite på reptiden som närmade sig och helt plötsligt kom jag till en vägkorsning utan markeringar. Skit – jag hade använt mina krumma ben för att hamna fel i terrängen. Det var bara att vända tillbaka och se glad ut. Hittade var jag glömt svänga vänster och gav mig åter iväg mot fjärde kontrollen. Nu hade det tagit 2:45 för att ta sig 15km plus ytterligare en felaktig kilometer. Tiden till repet var nu 2:15 vilket inte kändes som möjligt.
Valet stod mellan att kasta in handuken vid 57km eller bege sig mot 72km och bli avplockad där. Drabbades av svår ångest men tog sedan beslutet att bryta och komma tillbaka 2015.
Abborrsjön 57km – långt kvar till Borås
Lärdomar
- 87 km är långt, det är jättelångt
- Ta det lugnt i början
- Måste springa mer teknisk stig för att vänja benen
- Utrustningen var helt OK
- Behövs nog inte mer energi än en bar/gel mellan stationern, sportdryck i blåsa
- Fler långpass (3tim)
Kropp och själ
Trots att jag fick bryta på grund av kramp så måste jag nog säga att min kropp höll otroligt bra för detta äventyr. Fick bara en blåsa på stortån som påbörjats veckan innan under Göteborgsvarvet. Lite stela muskler har det varit men inte så att det hindrat mig från att göra något. Hade problem med kramper första natten men sedan har det gått bra.
Under loppet kände jag verkligen att jag hade nytta av mina nyvunna magmuskler och när det bar iväg utför var det bara att fixera bålen och springa på. Skall fortsätta med mina bålövningar så att jag blir ännu starkare.
Mentalt har det gått lite upp och ner med frågor som om det var rätt att bryta eller om jag skulle gjort 15km till. Börjar dock kännas som om det är dags att lägga detta bakom sig och tänka på BUM 2015.
