Då var det dags att summera paddlingsåret 2014. I lördags var det dags för Dalsland Kanotmaraton som är 55 km långt och går mellan Baldersnäs och Bengtsfors över Dalslands kanal. Detta var mitt fjärde lopp och jag har legat på tider kring 7-timmar. I år blev det målgång på 7.53.09 efter en grym motvindspaddling de sista 18 kilometrarna.
Förberedelser
2013 var ett litet stökigt år med mycket arbete under sommaren så det blev inte så bra förberedelser men jag fick ihop dryga 118 kilometer och de längsta passen var tre på 16,5 km.
I år hade jag en ambition att komma upp i åtminstone 200 km innan start men den varma sommaren ville något annat så det blev 151 km fördelat på 11 pass. Det blev två långpass på 24km och ett par pass runt 15km övriga pass låg runt 8-9km. Har gjort några fina paddlingar runt Koster och varit ute på Ursholmen vilket gett paddlingen en ny dimension.
På torsdagen innan loppet lyckades jag trampa på en spik och fick ett sår i vänster hålfot som skulle ge lite smärta vid lyften då foten varit blöt under flera timmar. Dessutom lyckade jag bli stucken av någon insekt på vänster handled, troligtvis en humla som gjorde att underarmen kom att svullna under loppet och klia så jag höll på att bli tokig.
Innan starten
I år hade jag förmånen att få skjyts med Henrik, Anders och Lisbeth till starten så jag fick en extra timme på mig på morgonen. Vilket var bra för nattsömnen var ganska usel. Gick upp 5:50, åt min gröt och drack kaffe. Blandade sportdryck och gjorde mig klar för upphämtning strax före klockan 7.
Framme på Baldersnäs var det dags för lite riggande av utrustningen och nedbärning av kajaken till sjön. På vägen till vattnet lyckades jag tappa en av mina två flaskor sportdryck och naturligtvis så lossnade hela locket och flaskan var tom när jag plockade upp den. Nu hade jag bara 1 flaska men skulle få en ny i Skifors av support-Eva.
Första etappen
I år blev det någon form av tjuvstart för när startskottet smällde till så var det full fart på kanoterna. Första sträckan fram till loppets värsta lyft i Skåpafors är mest en transportsträcka där alla försöker komma fram så fort som möjligt för att slippa köa vid lyftet och under de dryga 300 metrarna som man måste bära sin kanot. Någonstans på Laxsjön lyckades jag tappa min andra flaska med sportdryck så nu hade jag ingen vätska kvar utan fick ta lite sjövatten då och då för att få i mig lite fram till depån i Skifors. Jag tycker det känns som min kajak bara blir tyngre och tyngre för varje år som gfår och i år var det riktigt jobbigt att bära den i Skåpalyftet.
Andra etappen
Vid isättningen letade jag rätt på min tomma vattenflaska i packfickorna och fyllde den med lite vatten, därefter bar det av mot Skifors. När jag paddlade under gamla bron i Skåpa så hejade som vanligt Kalle och Monica på mig och sa att det såg bra ut och att det inte var så långt kvar. Funderade ett tag på vad dom menade – kanske var det inte så långt kvar till fikat i Skifors för här var det 7 av 55 km gjorda. Paddlingen kändes ok men lite trögt. Låg i ett tempo strax under 7 minuter per kilometer men hade för mig att det brukar gå lite snabbare. Bara att kötta på till nästa lyft. Så kom jag fram till Skifors och fick min saknade tredje flaska och lite mer energibarer och gel. Nu kliade min vänstra underarm så jag höll på att bli tokig, hade kylt den i vattnet under paddlingen men det hjälpte bar en stund. Frågade support-Eva om hon hade allergimedicin med sig men det hade hon inte. Fyllde även på med energi i depån, det blev sportdryck, bulle, banan. Dessutom fick jag till den traditionella kissepausen innan det var dag att bege sig av igen. Henrik hade passerat för länge sedan, Anders och Lisbeth gav sig av strax efter att jag kom till depån.
Tredje etappen
Nu var det ungefär 14 kilometer kvar till nästa lyft som är Gustavsfors och där skulle det bli lyft på ön Alcatraz igen. Banan var flyttad till sin ursprungliga sträckning vilket gav mer flyt i lyft och utrymme för depån. Kom till lyftet strax efter Anders och Lisbeth, Henrik hejade och skyndade iväg för att sjösätta inför sista etappen. Fikade, fyllde min flaska, fick någrapiller mot klåda som support-Eva fixat och började direkt känna mig som en ny människa. Eva bjöd även på kaffe och sedan bar det av igen.
Sista etappen
Jag kom iväg drygt fjorton minuter efter Henrik och den första biten gick bra utan för mycket mot vind. Sedan började helvetespaddlingen. Nu blåste det uppskattningsvis runt 10 sekundmeter. Det gick ganska höga vågor och det gick tungt. Kollade tiden och nu låg jag på en kilometertid runt 10 minuter och räknade snabbt ut att det kunde ta 3-timmar att komma till mål.
Paddlade, paddlade och paddlade. Det var bara att bita ihop och slita. Kom till Herrenäs men bestämde mig för att fortsätta vidare enligt tradition. Nu var det ju bara 9 kilometer kvar. Såg att många valde att paddla tvärs över sjön och gå på läsidan men jag valde att fortsätta längs de gula bojarna som markerade banan. Nu gick det höga vågor, vattnet sköljde över fören och ibland fick jag in vatten i kajaken. Palldade vidare längs bojarna och närmade mig 50 kilometersbojen, sakta men säkert. Jobbade mig frammåt meter för meter och började känna att mina muskler började surna.
I mål
Någon kilometer innan mål minskade motvinden och det blev bättre flyt i paddlingen. När jag närmade mig målet så kom motvinden tillbaka igen och det var ett himla slit även den sista biten. Kom slutligen i mål på 7.53.09 vilket var en timme långsammare jämfört med tidigare år. Men sett till placering så jhade jag bara tappat 7 platser och fck placering 140 i år. Jag var helt övertygad om att Henrik var i mål före mig men det visade sig att han valt att paddla över sjön i Herrenäs och gått på läsidan vilket kostat lite tid då sträckan blev längre.
