Då var man tillräckligt återhämtad efter förra lördagens Göteborgsvarv som gick i 27 graders värme och avslutades med en rejäl åskskur för att kunna skriva lite här.
Dagen började eller rättare sagt dygnet började med dålig sömn i en alltför varm sängkammare. På morgonen när jag vaknade hade jag åsk-huvudvärk och mådde lite illa. Tänkte att det nog skulle bli bättre efter frukost men det vart mest en dröm.
Vid 11:30 var det dags att ge sig ut på den traditionella cykelturen till Slottskogsvallen. Det lättade lite i huvudet men kändes fortfarande inte helt bra. Tanken på att inte starta for igenom mitt huvud vid ett flertal tillfällen men det fanns ett tolfte varv i följd som hägrade och jag skulle ju alltid kunna gå runt för att få min medalj.
Rustade mig och begav mig till startplatsen för grupp 7. Solen stod högt på himlen och det var för varmt att ge sig ut på vägen för tidigt så jag satt mig i skuggan och väntade på att det skulle bli dags för start.
När startskottet gick och jag passerade starten var jag laddad men det var otroligt kvavt och det vart svårt att andas redan efter femhundra meter. Munnen kändes torr och redan nu kändes det som om det skulle bli lika tungt som 2010.
Kämpade på i 5 kilometer men sedan handlade det bara om att överleva. Precis som 2010 fick det bli vätska på alla kontroller och sen var det bara att kämpa på.
När jag kom till Avenyn small det till av en enorm åskknall och sedan öppnade himlens portar sig och det blev storm med hagel. Regnet kom faktiskt lämpligt och gav en underbar svalka. Så de sista 5 kilometrarna fick jag tillbaka lite styrka och kunde springa om en hel del löpare.
Slutligen kom jag i mål på tiden 1.52.20 vilket var minst 8 minuter sämre än förväntat. Fast placeringen blev bästa någonsin (7894) och ser man till tid så var det ändå den tredje bästa tiden jag gjort :-).
Nå, det är väl bara att bryta ihop och komma igen på Stockholm Marathon den 1 juni.
