Swedish Alpine Ultra (SAU) 2015

Nu har det gått precis en vecka sedan starten i Swedish Alpine Ultra och alla intryck börjar falla på plats. Loppet som är på 107 km går i alpin fjällmiljö mellan Nikkaloukta och Abisko längs Kungsleden. Årets lopp präglades av mycket snö och vatten men var trots detta en helt underbar upplevelse.  Arrangören Roland Engström gör ett fantastiskt arbete för att ro i land detta arrangemang för oss löpare. I år hade han god hjälp av ett gäng funktionärer som bestod av anhöriga till några av löparna.

Infomöte på fredagskvällen

Efter middagen på fredagskvällen var det dags för en bangenomgång och lite allmän info inför starten. Mötet hölls i Nikkaloukta kapell ett stenkast från stugorna vi bodde i. En av fjolårets vinnare hade sprungit banan från Abisko till Nikkaloukta och rapporterade om mycket vatten, isvad och snöpulsning. Många av deltagarna kände sig nog lite tyngda av informationen men det är ju bra att veta vad som väntar…

Etapperna

För att ta sig igenom ett lopp på 107 km behöver man dela upp sträckan i ett antal etapper som man kan fokusera på. Då blir det möjligt att förstå hur lång en delsträcka är och man kan relatera till något annat lopp eller träningspass som man brukar springa. Etapperna mellan Nikkaloukta och Abisko ligger på 12-22km. Banans högsta punkt passeras vid toppen på Tjäktjapasset. Under årets lopp var dryga milen snötäckt så det blev en hel del snöpulsning.

Starten

Strax innan starten klockan 08:00 var det dags för den traditionella fotograferingen. Till årets lopp kom 35 deltagare till uppställningen på startlinjen. Totalt var det 42 anmälda på listan men några föll ifrån av olika skäl när det var dags för start.

Etapp 1: Nikkaloukta-Kebnekaise (19km)

Så gick starten och det var bara att kasta sig ut i vildmarken. Dagen till ära bytte jag glasögon strax innan start så att jag fick på mig mina polariserande sportglasögon. Genialiskt med tanke på snöfält och sol – idiotiskt utan tillvänjning. Försökte få glasögonen att sitta rätt på näsan så att jag fick rätt synskärpa för löpningen. Plötsligt när jag håller på att vela med glasögonen så trampar jag fel och snavar på en sten och faller framstupa. Lyckas landa i gruset på höger underarm samtidigt som en av mina stavar stöter i höger lår. Låret skulle jag inte börja känna av förrän efter ett par mil. Armen såg inte vacker ut men det blödde inte mer än att jag kunde vänta tills vi kom fram till rinnande vatten för en snabb rengöring. På väg mot första delmålet var vi en 4-5 löpare som höll ungefär samma tempo även om vi inte hade sällskap. Banan bjöd på alla sorters underlag, lättsprungen grusstig, svårsprungen stenig stig (svårt att veta var man skulle sätta fötterna) och spång. Mötte en hel del vandrare som naturligtvis hejade och gav lite extra energi. Kom så äntligen fram till fjällstationen efter 2:34.

Etapp 2: Kebnekaise-Singi (14km)

Fortsatte vidare från fjällstationen mot Singi. När jag sprungit någon kilometer stannade jag för att stuva om i ryggsäcken och förbereda för påfyllnad av flaskorna igen. Sedan bar det av igen. När jag kom ner på ängarna nedanför Toulpagorni blev det blött och som vanligt var det kusligt att väta ner fötterna. Försökte undvika att bli blöt men på ett ställe gick det inte längre utan det var bara att kliva i vattnet. Därefter gick banan över ett fält med vassa stenar och block.  Mötte då de första löparna som sprang Kebnekaise Classic. Det blev lite uppiggande att heja på dom och bli påhejad själv, ”bra jobbat!” – ”bra jobbat själv!”. Strax innan Singi blev jag passerad av en löpare, själv kämpade jag med mitt onda lår och funderade på hur det skulle gå. Under någon kort sekund infann sig tanken att vända men då hade jag fått ihop 66 km vilket vid snabb huvudräkning nästan var 107 km – det var lika bra att fortsätta. Kom fram till Singi och var otroligt sugen på Coca-Cola eller något annat läskande. Tyvärr sa stugvärden – här finns ingen kiosk. klockan visade att jag varit ute i 5:21 nu. Åt lite och fyllde flaskorna – gav mig så iväg 18 minuter senare och nu var det 12 km till kiosken i Sälka. Bara att hoppas på att den var öppen.

Etapp 3: Singi-Sälka (12km)

Tredje etappen kändes som en transportsträcka. Jag kämpade på och försökte hålla tempot trots en allt mer värkande lårmuskel. Kände igen mig från en tidigare vandring mellan Abisko och Nikkaloukta och om jag inte minns fel hade jag en packning som vägde över 20 kg den gången. Nu var jag rustad för en snabbtur genom vildmarken med ombyteskläder och energi. Skulle det bli nödvändigt att övernatta fick det bli på någon stuga eller möjligtvis i ett vindskydd. För att undvika nedkylning ingick en guldfärgad räddningsfilt i aluminium i packningen den här gången. Kom så fram till vindskyddet som ligger mellan Singi och Sälka och blev ivrigt påhejad av ett gäng funktionärer från Kebnekaise Classic som låg nerbäddade i sovsäckar och väntade på helikoptertransport hem till basen igen.

Fick ett fint erbjudande om kanelbulle och blåbärssoppa vilket jag inte kunde tacka nej till – hade ju redan nu börjat tröttna på mina energibarer och Snickers. Fortsatte vidare mot Sälka och passerade Drakryggen på långt håll. Kom så fram till Sälka och till min stora glädje var kiosken öppen. Köpte två burkar Coca-Cola och en liten påse saltade chips. Satte mig i solen vid en av stugorna och tog en Cola och åt upp chipsen. En Cola-burk hamnade i ryggsäcken till en kommande rast. Hade nu varit ute i 8:30 med 12 minuters rast i Sälka.

Etapp 4-5: Sälka-Tjäktja-Alesjaure (12+13)

När jag rastade i Sälka bestämde jag mig för att försöka göra något åt min värkande lårmuskel och tog en Naproxen som jag fått utskriven av en läkare som sa att det kunde vara bra att ha på lager som Ultralöpare. Det tog inte så lång tid innan jag kände att smärtan försvann och jag kunde springa på igen. Nu närmade sig Tjäktapasset och det började gå uppför. Hade blivit lite skrämd på genomgången kvällen innan och funderade på hur det skulle bli med isvaden och snöpulsningen.

Vägen upp till Tjäktapassets vindskydd var tung och jag hade god hjälp av mina stavar. Det blev en hel del genomtramp och klafsande i issörja. Så fort fötterna fått tillbaka värmen var det dags för ny nerkylning. Vänsterfoten värkte och jag försökte röra tårna så mycket som möjligt för att få upp värmen någorlunda. Värst var det att pulsa över snöfälten med iskalla fötter. Uppe på toppen tänkte jag byta strumpor men jag träffade en engelsman som sa att det var blött på andra sidan också så jag bestämde mig för att ta itu med strumporna när jag kommit ner på barmarken igen. Passerade vindskyddet efter 10:52. Nu blev det full fart nerför snöfältet mot Tjäktastugan tills min ena stav gick i sönder. Satte delarna på ryggsäcken och skyndade vidare. Det gick hyggligt nerför men det var blött även på barmarken så det blev inget strumpbyte. Nu var det lite segt fram till Alesjaurestugorna som jag nådde efter 14:36. Då hade jag nästan varit på väg från Sälka i 6 timmar.

Etapp 6: Alesjaure-Abiskojaure (22km)

När jag passerat Tjäktapasset tog batteriet slut i min klocka men jag hade med mig batteripack och laddsladd. Nu visade det sig att det inte fungerade att ha klockan igång och ladda samtidigt så jag fick avsluta inspelningen. Nu framme i Alesjaure var batteriet laddat och det var dags att starta inspelningen igen.

Klockan hade nu passerat tio på kvällen och det började kännas att det varit en lång dag som inte skulle vara över på många timmar. Försökte räkna på tider och om jag skulle fixa 5 km per timme så var det 7 timmar kvar till målgång. Fick erbjudande om öl av några vandrare som grillade i Alesjaure men tackade nej och joggade vidare. Försökte hitta leden men velade omkring i sankmarkerna intill sjön i ett par kilometer innan jag hittade tillbaka till leden. Tog lite rast på en sten och njöt av utsikten och försökte förstå hur oändligt landskapet är, samtidigt som jag fyllde på med energi. På bilden ses Alesjauresjön som man följer i drygt 10 kilometer innan man svänger av och tar sig på skrå ner mot Abiskojaure.

Etapp 7: Abiskojaure-Abisko (15km)

Sista etappen påbörjades 19 timmar efter starten från Nikkaloukta. Nu var det bara 15 km kvar till mål och med det tempo jag haft sedan Alesjaure så skulle det ta runt 3,5 timmar innan jag skulle komma i mål. Nu var det ganska lätt terräng och jag lufsade på. När klockan slog fyra på morgonen och det var 10 km kvar satte jag mig ner på stigen för att sammla ihop mig och försöka uppbringa lite extra krafter. Dessutom höll jag på att få panik av pulsbandet som kändes som en snara över bröstet. Slet av mig bandet och packade ner det i ryggsäcken. Nu hör jag någon komma springande och ser att det är Cornelia som kommit i kapp. Hon och Niku hade delat på sig vid Abiskojaurestugorna och nu kom hon springande. Hon hade ont i en häl men kämpade på ändå. Vi pratade lite och hon sprang vidare. Att träffa en livs levande själ efter alla dessa ensamma timmar på fjället gav mig lite extra energi.

Tog mig samman och sprang ikapp och hade sällskap i 4-5 kilometer innan vi delade på oss och jag tog mina sista godisbilar och la in överväxeln. Fick målkänning och sänkte kilometertiden på sista milen med nästan 3 minuter jämfört med tidigare delsträckor.

Målgång

Med tre minuter tillgodo så passerade jag mållinjen efter nästan 22 timmars löpning. Nu kan man fundera på om det är löpning med en snitthastighet på 12:18 per kilometer men oavsett hastighet så är det en kamp mellan hjärna och kropp att vara i rörelse i 22 timmar. Varje liten rast ger energi men samtidigt närmar man sig gränsen där det är svårt att komma igång igen. Är man själv är det dessutom lätt att falla in i bekvämlighetszonen där det skulle gå att öka farten lite. Nåväl efter målgång var det dags för en god  macka och en dusch. Det var underbart att få av sig sina svettiga kläder och kliva in i en varm dusch. Kroppen kändes OK och fötterna hade klarat sig med bara en liten, liten blåsa på vänster häl. Jag kröp ner i sängen och fick en timmes vila innan det var dags att gå och äta frukost – äggröra med bacon samt en stor kaffe.

Hålltider från loppet

Jag har gjort en sammanställning av delsträckor och kilometertider. Kan vara intressant för kommande lopp:

Totalt tror jag att jag vilade runt en timma, i tabellen finns tider för tre stopp men på slutet blev det ett stopp var annan timme. Jag fick ett ryck sista milen och fick energi från mina sista godisbilar.

Lärdomar

• Byt inte glasögon utan invänjningstid
• Träna i stenig terräng
• Försök få med lite varierande smaker till vätskan
• Byt ut bars mot gels och liquids – minskar avsmaken mot slutet
• Ankomst fredag och hemresa söndag räcker, lång vila på tåget dit och hem
• Packa lätt, en underställströja, en löpartröja, ett par strumpor, en vindjacka och vantar räcker, dvs ett ombyte och en vindtät jacka och något varmt till händerna.
• Måste fundera på energitillförsel under långa lopp och hur jag skall få upp farten. Kanske hamnar jag för lätt in i bekvämlighetszonen.

Vad händer nu?

Med facit i hand så vet jag att jag fixar att springa de 107 km som SAU erbjuder. I år var det extra mycket snö och något annat år regnade loppet bort. Känner redan nu ett sug efter att komma tillbaka och göra lite justeringar i upplägget för att kapa tiden och förhoppningsvis komma under 20 timmar – gärna en sluttid strax under 18 timmar.