Igår var det åter dags för ultraintervaller och jag hade bara någon vecka innan jag åkte till Ryssland på en fyradagars tjänsteresa bestämt mig för att göra ett nytt försök.
Jag hade lyckats transportlöpa till jobbet två dagar i följd under den veckan och kände mig hel i kroppen så naturligtvis började jag sukta efter en revansch.
De två senaste gångerna jag har försökt mig på intervallerna har det bara blivit en intervall och sedan har kroppen sagt ifrån. Denna gång skulle jag göra åtminstone två för att känna att jag är på gång igen.
De två första intervallerna gick på 56:45 och 55:10 därefter kände jag mig lite sliten och behövde några minuter och en timme för att ta mig runt.
Jag körde en variant av min gamla bana och tror jag hittat en som är lagom jobbig. Det är en bana med vändpunkt vid 5km men jag funderar på om jag skall försöka hitta en 5km runda som jag kan köra två varv på men å andra sidan blir det ju två gånger fem med vändpunkt.
Intervall 3 var nog den som var jobbigast – starten gick klockan 6 på morgonen och temperaturen låg på 8 minusgrader. Jag kom iväg och kämpade mig runt på 1:00:55.
Intervall 4 var som en återfödelse då solen värmde och det blev riktigt gott att springa. Tror dock att jag fick känna av de första milen nu, kanske hade jag gått lite för fort kanske hade det varit bättre att gå på en tid strax under timmen eller 6:30-tempo. Får fundera på detta till nästa gång.
Mellan fjärde och femte intervallen var det dags att laga den traditionella köttfärssåsen och pasta som skulle ätas efter avslutad intervall. Så slog klockan tolv och det var dags att ge sig ut. Nu kändes det i vänster lår att jag passerat 40-kilometer tidigare under dygnet. Första kilometern blev en tuff uppvärmning och stretch-kilometer. Sedan gick det bättre ett tag. Blev naturligtvis omsprungen av några pigga löpare på Utbyvägen men det kunde jag inte göra något åt utan jag fick koncentrera mig på att springa/lufsa i mitt egna tempo. När jag så småningom närmade mig målet gick det i 7-minuterstempo och kändes som om jag troligtvis riskerade mer med fortsatta intervaller än vad jag var beredd att offra inför våren/sommarens aktiviteter så jag bestämde mig för att detta fick bli den sista intervallen denna gången.
Nu vet jag att jag kan och att nästa gång skall jag förbereda mig för intervallerna minst en månad innan och fundera på tempo för att fixa 8-intervaller. Hade behövt fixat två till med samma känsla som denna gången efter fem intervaller. Sista intervallen är att betrakta som ett ärovarv.
