Sprang Seedningsloppet i söndags. Hade haft en dröm om att krossa min gamla miltid på 45:09 från 2010. Träningsmässigt har jag legat bra till och känt mig otroligt stark. Gjorde miltest två veckor tidigare och gjorde 46:42 på en ganska tung bana. Så som sagt hoppet fanns…
På fredagen innan loppet var jag helt slut efer jobbet så jag gick och la mig vid 8-tiden kände mig inte riktigt kry. Lördagen ägnades åt allmänna utomhussysslor och på kvällen vart jag dålig igen. Var tveksam till start på söndagen när jag gick till sängs.
Vaknade på söndagen med blandade känslor, starta eller inte starta det var frågan. Förutom en begynnande förkylning hade jag fått ont i vänster knä, lite svullet på knäskålen och fram mot skenbenet.
Skam den som ger sig och man kan ju alltid kliva av om det blir problem, eller? Jag valde att starta och fick en sluttid på 47:33 vilket för mig just då var ett totalt misslyckande. Så här i efterhand kanske det bara var ett mått på dagsformen och det går ju flera lopp framöver…
