Så var det dags för årets sista träningspass. Det var så där lagom kul att titta ut genom köksfönstret denna morgon. Temperaturen låg strax över nollan och det regnade lite, den tänkta banan skulle vara isig från start till mål. Som någon sa en gång ”det som inte dödar det härdar” så det var bara att fixa sin morgongröt och göra sig klar.
När jag väl kom ut i spåret kändes det hyfsat och regnet var mer eller mindre intensivt under turen. När jag värmt upp i 10 minuter var det dags att börja bita – 90 minuter på en puls över 170 var målet. För att komma upp i denna puls behöver jag hålla en hastighet runt 5-minuter per kilometer så det betyder att jag efter höstens lufsande i 6-minuters tempo måste jobba hårt…
Var på Aktivius i oktober och gjorde konditionstest och fick min aeroba tröskel bestämd till 170 så distanspassen skall ligga på 170-178 puls. Tyvärr är jag lite för långsam för att fixa de hastigheter som krävs för att få upp pulsen men jag är på god väg.
Nåväl när jag sprang i regnet funderade jag på det här med att det är enkelt och billigt att springa – man behöver bara ett par skor och ge sig ut. Åja jag tackar – så här se min utrustningslista ut för en tidig morgonjogg en kall vinterdag:
- IceBug – dubbade vattentäta skor
- Seger – sportsockor
- 2XU – kompressionstights
- Craft – superunderställ
- Addidas – vindjacka
- Vantar
- Mössa
- Silva – Pannlampa
Åter till löpningen som slutade efter 85 minuter och 16 kilometer. Då kände jag mig utpumpad och saknade något energirikt att stoppa i munnen. Jag var nästan hemma så jag bestämde mig för att bryta. Att bryta är något som jag lärt mig under min karriär som cyklist att gör man det på träning gör man det även på tävling. Detta får vara ursäktat då det var sista dagen på året och betänker man att jag under förra årets nyårsaftonsjogg lyckades skada mig så att jag fick ett par månaders konvalecens innan jag kunde börja springa igen så gick det här riktigt bra.
