maxpuls197.se

Då har man fullföljt årets sista UltraIntervall-Pass med godkänt resultat. Jag tog mig runt alla 8 intervallerna på 8:57:30 och hela 16 minuter snabbare än när jag lyckades genomföra alla åtta senast i november 2010. De två sista passen var kanske inte så lysande men jag är otroligt glad att jag lyckads ta mig ur sängen och motivera mig att ge mig ut på sjunde rundan. Då fanns det många tankar i mitt huvud och de flesta tycktes handla om att sova, ligga kvar och inte gå ut i kylan.

Taktiskt så provade jag att köra 5:1 schema dvs springa 5 minuter och gå 1 minut. Tycker nog att jag kände mig ovanligt pigg i benen dagen efter och kunde till och med ta mig mellan våningarna i huset utan att utnyttja tekniken med krabbgång.

Tror att Borås 6-timmars två veckor innan kan ligga lite tätt för att det skall bli tider under 8-timmar totalt. Får se hur jag skall lägga upp det nästa år – kanske en ökad träningsmängd gör att man inte blir så sliten efter Borås.

I lördags var det dags för Borås 6-timmars igen. Det var andra gången tävlingen gick och det var ett lika grymt arrangemang i år som förra året. Fast det blev helt klart lite extrapoäng för hamburgaren som serverades av glada funktionärer när stoppskottet gått.

Loppet kan sammanfattas med 6-timmar Boråsregn, 4 koppar kaffe, chokladpraliner, chips, köttbulle-snittar, 10 muggar Coca-cola, 4 muggar blåbärssoppa några russin och torkade aprikoser,  5 halva korv med bröd, lösgodis, 5 doser sportdryck, 2-toabesök och vid 55.169 meter serverades slutligen den godaste hamburgare jag någonsin smakat.

Jag gjorde ett kanonlopp och pressade förra årets Marathontid med en halvtimme och fixade att passera 55 kilometer vilket var ett delmål för 2013. Fick lite hybris en stund mellan 15 och 25 kilometer och körde några snabba varv som gjorde att jag kom att tappa tempo på slutet. Det som är svårast är nog att ha kontroll och inte förivra sig. Hm, får väl prova att hålla mig till 5:1 schema på Ultraintervallerna om två veckor. Känner inte av några direkta skador men är lite stel i låren och tycker det är jobbigt att gå ner för trappor. Såg att man var garanterad en plats nästa år om man sprungit i år – tur för jag längtar redan.

Här är mina varvtider…

Under sommaren gjorde man om Vildmarksleden så att den blev 5km längre. Loppet blir totalt 87km om man inte springer fel.

Här finns min BUM-sida (Uppdaterad 2013-11-02)

Idag hade jag möjligheten att vara med på Lördagstrail med Aktivitus. Vi var 10 med ledaren som tog en tur längs Torrekulla-leden med start och mål på parkeringen vid Sisjöns badplats. Det blev återbesök på delar av den bana som används på Sandsjöbacka Trail Marathon men då har man några mil i benen innan man kommer till Oxsjön efter att ha följt delar av Torrekulla leden.

Konditonsmässigt gick det bra men det var lite ovant att springa bland rötter och berghällar. Dessutom lyckades jag tappa bort mig och sprang fel på ett ställe. Som tur var blev jag inväntad innan vi fortsatte vidare. Lyckades även halka på en spång och göra en fin vurpa i en gyttjepöl. Totalt blev det knappt 15km och klockan stannade på 1:37.

Foto: Anders Ståhl

Herzlichen Glückwunsch!

Liebe(r) Peter Kaltenbrunner,

die Vor-Registrierungsphase ist beendet, die Lostrommel wurde eifrig gerührt
und die Gewinner unter 74.707 Bewerbern gezogen. Wir freuen uns Ihnen
mitzuteilen, dass Sie für einen Startplatz ausgelost wurden und somit am 41.
BMW BERLIN-MARATHON 2014 teilnehmen können!

Då var det dags att börja planera…

Idag klockan 10:00 öppnade anmälan till Sandsjöbacka Trail Marathon. Jag hade lagt in en påminnelse i min kalender men hade ingen tanke på detta när jag gav mig ut på dagens träningsrunda. Tanken var att springa 15km ock prova ett ultraschema där man springer 5 minuter och går i raskt tempo i 1 minut även kallat 5:1-schema. Plötsligt kom jag på att anmälan skulle öppna men bestämde mig för att köra klart passet. Kom hem 10:20 och rusade in för att starta datorn och öppna anmälningsformuläret. Min kära hustru trodde det var kris och att jag försökte ringa 112. Nåväl jag lyckades anmäla mig och efter 27 minuter hade 255 av 300 platser bokats. Alla platser tog slut på dryga timmen – tur att jag sprang snabbt idag.

Idag blev det officiellt med en ny bana på gamla Sandsjöbacka Trail Marathon. Nästa år utökar man med en Ultrabana på 64km. Man startar 05:30 från Gottskär för att sedan ta sig första biten med hjälp av en reflex-snitslad bana. Därefter ansluter man till den vanliga 43-km banan för att totalt komma upp i 64kilometer. Finns det något att tveka på? Får väl bli en satsning på långa banan, Passar ju bra med 55km i Borås, 64km i Sandsjöbacka och därefter 81km till Borås.

I lördags var det åter dags för ett långpass med löparcoach Sina och Aktivitus. Det var inte det bästa löparvädret med 4 grader varmt och regn. Nåväl jag masade mig iväg till Slottskogsvallen för att springa varvsbanan. Vi var sex löpare som dök upp för att springa rundan i 5:10-tempo. Vädret gjorde nog sitt till att dämpa farten något och dessutom var det kul att prata lite medans man sprang. Vui var två som hade sprungit Göteborg Marathon veckan innan så våra ben var lite stumma efter Götaälvbron men annars höll gruppen ihop och det blev en riktigt lyckad tur.

Idag har jag gått i mina kompressionstights hela dagen och tror nästan att jag blir stelare och stelare. Tog nog i lite för mycket för att det skall vara bra men känner inga mekaniska skador – bara ömma och stela benmuskler.

Så här dagen efter kan man ju alltid fundera på om det var rätt taktik att köra på känsla och låta det hålla så länge det går. Visserligen tjänar man tid i början men frågan är om räntan blir för hög på slutet. Nu låg jag i ett tempo som skulle gett en sluttid på 3:36 om jag orkat hela vägen. Nu tappade jag 21 minuter på andra halvan.

Hade ett jämnt tempo på 5:20 gjort att jag varit i mål på 3:45 dvs 12 minuter snabbare? Börjar fundera på om det är den taktiken som jag skall köra med på Borås 6-timmars. 5.20-tempo fram till Marathon distansen och sedan bara skramla ihop 13-kilometer till på resterande 2:15.

Igår var det dags för mitt andra Göteborg Marathon. Loppet som går från Slottskogsvallen till Amundön längs gamla Säröbanan. För att nå Marathondistansen får man göra två varv.

Vädret var perfekt för löpning även om det innan starten var lite kyligt. Jo det var kallare än kyligt så jag fick en ångest attack – långa eller korta tights? Jag bet ihop och tog korta vilket var tur för annars hade jag nog börjat koka.

Starten gick och det började fort första kilometern gick i 4:52-tempo och sedan fortsatte det i lugnt 5-minuterstempo. Det gick så himla lätt och pulsen låg runt 160 – 12 slag tillgodo på marschpulsen.

Första milen passerades på 51 minuter och andra tog ytterligare 51 minuter. Halva sträckan passerades på 1:48:30 (5:08-tempo) vilket är min näst bästa HM-tid och nu skulle jag ut på ett varv till.

Den tredje milen gick lite sämre och jag behövde 54-minuter för att avverka sträckan. Nu var det strax dags att passera vändpunkten på Amundön för sista gången denna dag.

Mellan 30 och 35 kilometer började tröttheten komma och tiden per kilometer började hamna runt 5:30 – 5:45. Vid 32 kilometer hade jag varit ute i drygt 2:47 och började räkna för att komma in på sub 4 timmar som varit målet för mig ganska länge. Nåväl tio kilometer kvar och allt under 6-minuter/kilometer skulle ge en tid runt 3:47 i mål.

Vid 35-kilometer kom en förkänning av den berömda väggen – tempot föll med 1 minut per kilometer och nu låg jag och masade i 6:30-tempo. Klockan slog 3:05 när skylten passerades och matteskallen räknade snabbt ut att 7*6:30 är 45 minuter. Det fanns fortfarande en chans, 3:50…

Joggade på och kom så fram till den förra året så förödande 39-km skylten – så här skrev jag då:

Kämpade vidare och strax före 39km blev gudarna riktigt förbannade och började rycka i krampnerverna. Det blev till att gå-lufsa-gå ett tag. Ser på klockan att jag nu ligger på 9-minuter per kilometer och  att jag varit ute i 3:44. Kämpar på och lyckas hålla 8-minuterstempo fram till mål.

I år slog krampen till på samma ställe. men nu var det kramp på insidan av låren, höftböjaren vägrade att vara med. Detta var nog det värsta jag varit med om. Fick försöka springa med benen utåt för att det inte skulle krampa. Tiden per kilometer höjdes nu med ytterligare en minut till 7:30 och vid 40km slog klockan 3:40. Fortfarande möjligt att gå under 4-timmar men nu gällde det att balansera hastigheten mot krampen. Kom i kapp en tjej som led av samma åkomma. Hon utryckte det som att hon inte kunde fatta att det kan göra så ont när krampen slår till. Nåväl jag fick feeling och fortsatte mot mål när hon fick stanna för att stretcha.

När jag kom in på Slottskogsvallen och hade 100m kvar hör jag en röst bakifrån ”nu tar jag dig” och det blev spurt. Det var tjejen som stretchade som var ikapp och sprang förbi mig. Spurten ledde naturligtvis mig rätt i fördärvet och nu fick jag världens jäkla KRAMP. På målrakan, framför all publik så får jag kramp så jag nästan inte kan ta mig fram. Försiktigt lufsar jag de sista metrarna in i mål och klockan stannar på 3:57:34. HURRA jag är en sub4-löpare.