Att vara skadad är inte kul, det är mycket roligare att vara frisk och kunna träna. Att få känna att man har kontroll över kroppen och att den gör det man vill. Känslan av att bli bättre och kunna träna hårt är ovärderlig.
Nu efter två månader med rehab-träning, bålstyrkeövningar och stretch är jag tillbaka igen. Nu skall jag ta det försiktigt.
Nu har jag inte kunna göra något fysiskt på nio dagar. Jo jag cyklade till och från jobbet i torsdags men annars har det bara varit vila och piller sedan nyårsafton.
Idag var jag hos en Kiropraktor för att försöka få koll på kroppen och komma igång med träningen igen och så småningom även löpningen. Har insett att det inte blir någon start i W-R-T Sandsjöbacka Trail Marathon i år. Kommer inte att vara frisk och kommer jag inte att ha ont så vill jag inte riskera att behöva åka helikopter till SU på grund av att benet låst sig och jag blivit nerkyld. Får försöka komma igång igen till nästa omgång UltraIntervaller i Februari. Kan nog fixa 4 intervaller åtminstone.
Sedan blir det dags för Göteborgsvarvet och därefter årets höjdpunkt Stockholm Marathon. Det blir premiär på ett ”riktigt” marathon. – troligtvis lättare än 43km på stigar en kall februaridag.
Jäklar vilket avslut det blev på 2011.
Den 24:e och 25:e december körde jag lugna milen i på Lelångsbanan i Bengtsfors. Samma bana som jag kommer att köra MTB på i maj när Dalsland X-Country går av stapeln. Förra året var det snöjogging som gällde. I år likande det mest en regning höstdag. Båda dagarna gick det i 6-minuterstempo.
Sedan var det dags att bege sig till Götet för att arbeta och då passade jag på att få ihop 2x 9,3 km på onsdagen i form av transportlöpning till och från jobbet. Började fredagen sedan med 15km distans innan jag bilade upp till Bengtsfors för att fira nyår med familjen. På nyårsaftonen blev det dags för årets SISTA LÅNGPASS och målet som fanns var att få ihop 22km vilket skulle innebära ett jag kom lika långt totalt 2011 som 2010, dvs drygt 1425 kilometer.
Nu blev det dock tvärnit efter 6km på skidspåret och 2km haltande hemmåt i 5 minusgrader. Ingen tangering – bara elände…
Inget Gott Slut men vi hoppas på ett Gott Nytt År
Igår vid 22:30-tiden kom jag imål på sista UltraIntervallen. Då hade jag sedan midnatt lyckats springa 10 kilometer var tredje timme. Tiden mellan starterna gick till att registrera rundan på jogg.se, duscha, läsa lite inlägg på forumet som var kopplat till UltraIntervallerna och kanske göra ett eget inlägg, äta och dricka, ställa väckarklockan samt vila. Vilotiden blev ungefär 1-timme på varje runda och 20 minuter innan start var det dags att börja påklädningen och få i sig lite mer vätska, jordnötter och russin. Den lite tyngre födan som bananer och pasta fick jag se till att få i mig innan vilan. Till slut blev det ganska inrutat och enkelt vad som skulle göras för att få flyt. Jo, så var det förståss torkning av kläder mellan varje intervall.
Intervall 1/8 : 00:00 Nattvandrarna
Det första passet startade vid midnatt. Det hade blivit en knapp minusgrad ute så det var ganska halkigt. Det gick ganska lätt och de man mötte ute var de sista nattvandrarna som var ute sina hundar innan läggdags. Innan starten hade jag provat att ladda upp en GPS-kurva för den tänkta banan så att jag fick kollat att längden stämde, det gjorde den och Polarklockan visade på 10,2km men den registrerade längden blev 10,07km. Detta var tillräckligt långt för att jag skulle känna mig trygg. Vore ju tråkigt om man inte passerade 10km och missade ett varv. Jag kom i mål på 59:24 och var riktigt nöjd. Hade räknat med att hålla tiden runt 65minuter på varvet. Nu började strulet – det gick inte att mata upp min kurva. Den var ogiltig. Supporten på jogg.se hjälpte till och jag skickade min fil via e-mail. Varvet reggade jag manuellt så länge.
Intervall 2/8: 03:00 Nattsuddarna
Andra varvet hade det blivit plusgrader ute igen så det var inte halt längre. Kändes som kroppen hellre velat sova än springa men det gick rätt bra ändå. På detta varv mötte man de första hemvändarna från kvällens krogrunda. Några vinglade mer än andra och av pratet att döma hade de nog en eller annan värmande innan för västen.
Jag kom i mål på 1:02:30 – fortfarande bättre än den beräknade tiden. Nu gick kurvan att registrera men jag hade hamnat i motionsklassen. Fick hjälp att komma till tävlingsklassen men förlorade 3:06 på detta då man återanvände min andra GPS-kurva för första intervallen. Kanske skulle inte detta ha så stor betydelse på slutet ändå. Nu var det dags för de vanliga rutinarna innan nästa varv.
Intervall 3/8 06:00 Tidningsvarvet
Nu var två varv avklarade och det var dags för det tredje. Fortfarande bra väder och det kändes OK i kroppen. Ute på varvet började det kännas lite stelt i låren men totalt hade jag ju inte sprungit Lidingölopps-sträckan 30 km ännu så det borde vara lugnt än så länge. Mötte tidningsbuden som var ute och förtjänade sitt uppehälle och någon som var ute och hämtade tidningen till morgonkaffet. Funderade på vilket som var värst springa en längre sträcka utan vila eller med vila. Är övertygad om att vilan gör att man stelnar till och att det på så sätt blir jobbigare att komma igång igen. Målgång på detta varv blev 1:06:20. Nu gick det för långsamt – hade lite tid tillgodo men behövde öka på för att klara måltiden på 8:40.
Intervall 4/8: 09:00 Lördagsmorgon och staden vaknar
Inför fjärde intervallen var jag taggad och skulle försöka ta igen några förlorade minuter och dessutom skulle jag ha kommit halvvägs i loppet vid målgång. Sedan var det hemlängtan och medvind som skulle föra mig igenom de sista intervallerna. Nåväl det började kännas i kroppen och stelheten varade hela första kilometern. Funderade på hur jag skulle mjuka upp mig innan nästa varv och kom att tänka på att jag hade massagelinement hemma. Dags att smörja in låren och vaderna innan start. På detta varv mötte jag en av de som hämtat tidningen och som nu skulle ge sig av hemmifrån – det var en orolig blick jag fick, hon trodde nog att hon börjat se syner. Man kan ju inte se samma löpare springa förbi flera gånger eller…
Målgång på 1:04:30 och jag var tillbaka på banan, bara fyra varv till så skulle det bli dags att ta fram belöningen – en kall öl. Det blev inte så mycket vila denna runda då jag behövde laga lite köttfärssås som skulle ätas efter nästa runda.
Intervall 5/8: 12:00 Staden i full rörelse
Femte intervallen präglades av att trafiken vaknat till liv och det var bilar i varje korsning. Kroppen började bli seg och fartändringar kändes extra jobbiga då jag behövde parera för någon bil i infarten till Kviberg. Började räkan på hur många gånger jag skulle passera vissa ställen och kom fram till att korsningen vid Preem skulle passeras 24 gånger under dygnet. Tur att det inte finns någon övervakningskamera där för då hade väl gänget med tvångströjorna stått och inväntat mig vi någon passage. Bussarna mötte jag ungefär på samma ställe under rundorna men dom hade väl tidtabeller som matchade starttiderna på intervallerna. Nu började det bli tungt och jag passerade den längsta sträcka jag någonsin sprungit under en dag om än med pauser.
Målgång på 1:06:55, kanske började sträckan och tiden ta ut sin rätt. Nåväl det blev pasta med köttfärssås och vila efter detta pass. När det gäller registreringen så fungerade mina kurvor igen MEN med fel tid, så varje gång jag matat in en kurva förpassades jag ner till motionsklassen igen. Nu orkade jag inte bry mig utan tänkte att det får justeras efter loppet.
Intervall 6/8: 15:00 Dagsuddaren
Nu var det tungt benen värkte, jag var stel och fick kämpa för att få på mig mina löparkläder och komma iväg ut. Nu började det gå långsamt och jag längtade tills det skulle bli mörkt ute igen. Kände mig iaktagen och det var nog en del som undrade vad det var för gubbe som raglade omkring och försökte se ut som en löpare. Det kom en del löpare med fräscha ben som sprang om mig och jag ville bara skrika ”jag har redan sprungit 50 kilometer så se inte så glad ut”. Men jag är ju så sansad så det fick bli ett litet leende istället. Konstigt nog så hade jag inte fått några skavsår eller blåsor ännu. Fast det kanske är bra med dusch och vila varje mil för att få huden att återhämta sig mellan passen.
Denna gång stod klockan på 1:12:05 när jag passerade grinden in till tomten. Nu skulle jag vila och försöka bli stark till de två sista varven. Varv sju skulle bli en transport mot varv åtta som skulle gå av bara farten. Trodde jag…
Intervall 7/8: 18:00 Lugnet drar in över staden
Nu var jag så stel i benen efter vilan att jag kom på att jag skulle gå först biten innan jag blivit varm i musklerna. Tog extra mycket linement och gav mig iväg. Nu hade det mörknat igen och det kändes OK att ragla omkring på gatorna igen. Trodde ingen såg mig för jag fokuserade på att få mina ben att röra sig frammåt. Skulle jag verkligen fixa alla 8 intervallerna? Var det dumt att fortsätta? Hur skulle jag motivera att jag stannade efter 7 intervaller. Detta var ju inget beslut som någon annan kunde ta åt mig men det hade fallit ifrån löpare ända från intervall 2 så det skulle inte vara unikt.
Nåväl, jag kom i mål på 1:17:40 så tidsmässigt var det inte så stor skillnad mellan 7:an och 6:an. Nu hade jag dock sugit ut det mesta ur mina stackars ben. Jag började må riktigt dåligt och skakade av att jag frös. Under varvet hade jag nästan varit tvungen att tömma magen då syran var väldigt hög och det brände i strupen. Allt jag ville var att gå och lägga mig och glömma nästa intervall. Då läste jag ett inlägg på forumet där en av de meriterade UltraIntervall-löparna hade problem med sin kropp men skrev att bryta efter 7:an är som att bryta ett marathon 10 meter från mål. Då bestämde jag mig för att ta mig i mål på sista rundan – till varje pris…
Intervall 8/8: 21:00 På väg igen…
Sista intervallen startade 21:00 och det var många som var på väg in till staden för att göra Lördag. Själv började jag se den omtalade ölen framför mig – jag längtade men funderade på hur mycket jag skulle få i mig innan jag stupade av trötthet. Nu var det mörkt och jag sprang inte längre – det var snarare en söndagsjoggare som var ute, kilometertiden var nu nere på 8:30 och det gick tungt.
Jag tror att man själv inbillar sig att folk tittar på en när man springer men det är nog bara en önskedröm. Hoppas verkligen inte att någon såg mig på sista varvet och framför allt inte att det var någon som kände igen mig.
Staplandes kom jag i mål på 1:24:20 och korkade raskt upp ölen och fuktade läpparna, tog en klunk och njöt. Tror inte jag smakat en så god öl någonsin tidigare.
Totala sluttiden blev 9:16:50 och en 36:eplats av 38 som kom i mål i tävlingsklassen. Möjligtvis skulle jag kunna räkna in en placering högre upp med tidjustering för första varvet. Hur som helst är jag nöjd att jag fixade alla intervallerna och ser redan fram mot att få vara med på detta galna äventyr ännu en gång. Kanske kan man nära en dröm om att komma i mål på under 8,5-timmar.
Så här i höstmörkret börjar det bli dags att fundera på nästa års träning och tävlingar. Mycket är ju redan klart när det gäller DXC, GV, SM och DKM+ men sen kan det vara läge attfundera på vad jag tycker är roligt och vad som är nästa stora mål när jag gjort SM. Denna bloggen började ju 2009 när jag bestämt mig för att springa Stockholm Marathon 2012 och vad kommer som nästa steg? Jo undrar om det inte är dags att börja med Ultra Löpning. Tror det passar mig med lite mer mental utmaning och lidande. Att springa snabbt och jaga sekunder håller inte min kropp för längre. Att utföra övningar över tid verkar kroppen hålla bättre för. Så det får nog bli Ultra Löpning framöver…
I söndags var jag uppe i Bengtsfors för att lämna grabben hos mormor och morfar. Då fick jag chansen att ta en löptur på ”skidspåret”. Det blev en ny upplevelse då jag alltid levt i tron att el-ljusspåret var en traditionell motionsslinga. Nu visade det sig att det var en stig med rötter och stenar som slingrade sig runt Långevi. Nåväl det blev en fin tur och bra träning inför W-R-T den 21:e januari. Totalt blev det 13 terräng-kilometer.
Idag startar jag mitt 12-veckors-program inför W-R-T den 21:e januari. Det är ett marathonprogram för en sluttid kring 4:30 som jag skall försöka följa. Jag kommer att komplettera programmet med lite MTB-cykling och F&S (Core och IntervallFlex). Tror det kommer att bli rätt tufft framöver med 7-8 timmar träning i veckan.
I söndags var jag ute i skogen och körde lite mountainbike men några vänner som jag för övrigt räknar med att de skall stå vältränade på startlinjen när startskottet till Dalsland Cross Country går av stapeln den 5:e maj 2012.
Det var första turen tillsammans och det blev lite vurpor och en och annan skada. Själv blev jag förkyld och har varit lite krasslig under veckan. Skall till Ryssland på tjänsteresa kommande vecka och bestämde mig för att avstå från Göteborgs Marathon även om det känns hårt. Sävedalsloppet blir det ingen start i heller då jag inte kommer hem förrän efter starten har gått.
Vad återstår nu för lopp på denna sidan nyåret? Jo, Finalloppet går ju den 5:e november och helgen därpå är det dags för Ultra Intervaller. Troligtvis blir det en satsning på att genomföra så många intervaller som möjligt den 12:e november. Därefter får det bli fullt fokus på W-R-T Sandsjöbacka Trail Marathon den 21:e januari.
Då var det tredje och sista Lidingöloppet avklarat. Det blev en fantastisk höstdag med strålande sol. Löpartåget gick direkt till Värta-hamnen där bussar anslöt för transport till Lidingövallen. Där blev det ombyte, väskinlämning och promenad bort till starten på Koltorps gärde. Klockan 13.00 gick startskottet och det skulle bli spännade att se vad jag skulle få för tid på loppet. En dröm närde 2:45 men å andra sidan har sommaren och hösten varit en stor rehab-övning för att få ordning på mina magmuskler. Löpningen gick bra men låren stumnade allt eftersom loppet fortskred. Vid 10km hade jag tappat 1:39 till drömtiden och vid 20,3km hade jag tappat ytterligare 7:16. Det var bara att hoppas på en tid strax under 3 timmar. På slutet märktes det att jag varken kört intervaller eller backe innan loppet. Det var bara ren vilja som förflyttade mig framåt på banan och slutligen passerades mållinjen på 3:02:38.
Nästa stora övning var att när jag fått massage, duschat och packat ihop mina prylar och kom till busshållplatsen, så stod det uppskattningsvis 7000 personer i kö för att få kliva på pendelbussen till Ropsten och det var totalt trafikkaos. Nu var klockan 18 och det var bara 2,5 timmar kvar tills tåget skulle gå hem. Det fanns inte en chans att hinna ta bussen och taxi kunde inte komma fram så det fick bli apostlahästarna och en 5 km promenad till Ropsten. Strax före 19 var jag med på T-banetåget till T-centralen. Tog en dubbel Whopper med extra pommes frittes på centralen. Hemresan med Löpartåget gick bra men då det var banarbete i Alingsås fick vi åka via Borås och med lite försening var vi i Göteborg strax före klockan ett på natten. Tog bilen hem och stupade i säng.
Då var det snart bara 16 timmar tills det är dags att ge sig ut i Lidingö-terrängen tillsammans med tusentals löpare. Några med hörlurar andra springer och är rädda att lorta ner sina skor. Det finns dom som kompislöper i bredd för att bromsa för alla som har bråttom i mål. I år startar jag i grupp 4 så det blir nog full fart direkt. Får försöka göra som Mustafa Mohammed föreslog i en artikel på jogg.se idag. Springa på känsla de första 20 kilometrarna som bara är en transportsträcka fram till de sista 10. Därefter är det bara att öka…
Denna sista vecka innan loppet började med 15km löpning i lördags för att sedan bli lite lugnare med cykling till och från jobbet (55km totalt). Mest känns det dock som jag vilat och jag vågade inte gå på Core-träningen i onsdags med risk för att jag skulle sträcka mig eller göra något annat dumt.
Idag blev det Kebab-pizza till lunch och sedan har det varit fullt upp med förberedelser efter jobbet. Men nu är det mesta framplockat så att det bara skall vara att ge sig iväg i morgon vid 6-tiden.
Jag har bytt batterier i pulsbandet och GPS:en för om dom slutar att fungera så lär jag bryta ihop. Tror det kallas att vara slav under tekniken men man måste ju ha bevis på att hjärtat slår och att man rör sig frammåt. Här går det inte att förlita sig på magkänsla utan det måste mätas i bps och min/km. När jag som vanligt irrade omkring och letade efter GPS:en funderade jag på om man kanske skulle skaffa en sån där GPS som man kan sätta på barn. Då skulle jag få en GPS som meddelade var min löpar-GPS finns. Vore fantastikt om man kunde se läget på mobiltelefonen ( jo jag brukar ringa till den för att försöka lokalisera den – problemet är bara att jag har den på tyst läge ibland) .
Kollade precis vädret och det verkar bli en höjdardag. Som vanligt en otroligt fin höstdag i skogen med solsken och nästan ingen vind.
Nej nu är det nog snart dags att gå och lägga sig så att jag orkar vakna när mina fyra väckarklockor ringer vid 05.30 i morgon.
Aktiviteter